Marbodarling - din nya favoritblogg

Marbodarling - din nya favoritblogg

Att upptäcka världen

Blixten & BengtssonPosted by Karin Åberg 2012-02-29 21:52:32

Igår när jag skulle gå på promenad i finvädret så bestämde sig Blixten och Bengtsson för att hänga på. Jag brukar gå en runda som bl.a. innefattar landsväg så jag fick ändra lite i planerna, för jag vill verkligen inte leda kissarna till stora vägen.

De är så duktiga, gick riktigt långt - de är inte så stora än, fem månader gamla. Och de är så galet söta när de travar fram på grusvägen efter mig!

Idag hakade de också på. Jag tog samma tur som igår och idag hade jag med mig kameran. Det är svårt att fånga dem på bild men i skogsdungen, som vi utforskade som avslutning på promenaden, fick jag i alla fall en hyfsad bild på Blixten.

Sedan kom Jörgen åkande på grusvägen så kissarna fick åka bil hem igen medan jag kunde fortsätta på min runda.

Den här promenaden blev av för att jag jobbade hemifrån idag, vilket inte var min tanke när jag klev upp imorse. Vanligtvis tar jag 6:22-tåget till Göteborg, och ibland har jag åkt ett tåg som går lite efter tio. Idag tänkte jag ta åttatåget och hade en uppenbart felaktig idé om att det skulle vara lika smärtfritt att köra in till stan som till sex- eller tiotåget. Vad jag inte tänkte på är att folk börjar jobba, börjar skolan och ska till dagis vid den tiden = skitmycket trafik. Jag startade med andra ord för sent. Det visade sig också att det var väldigt halt. Så halt att en bil stod ute på en åker med föraren väntandes på hämtning/bärgning vid vägkanten. Bilen framför mig började köra i 60 vid åsynen av det. På 80-väg. I fullt dagsljus och MYCKET god sikt. Jag sa möjligen några fräna ord i min avskildhet.

När bommarna gick ner vid en järnvägskorsning i väntan på ett tåg från Herrljungahållet insåg jag att det skulle vara något av ett mirakel om jag hann till tåget. De där tre minuterna käkade liksom upp hela min kvarvarande marginal. När jag kom fram och hade parkerat och tagit mig nästan fram till tåget - på rekordtid, ska tilläggas, och då väger jag ändå modiga 90 kg nu till mitt hyfsat imponerande midjemått på 105 cm och har en Junior i magen som protesterar så fort jag skyndar mig - tuffade det iväg. Jag hade kanske 30 meter kvar. Snopet.

På vägen hem blev jag invinkad i poliskontroll och blev inte nervös över att behöva blåsa. En av fördelarna med att vara i det välsignade tillståndet är att man är rätt säker på att det var länge sedan senaste glaset vin. Bilen på åkern höll på att bogseras bort när jag passerade och jag åkte hem och släppte ut katterna. All's well that ends well.

  • Comments(3)//oldmarbodarling.karinaberg.se/#post13